Jag är inte sjuk, inte sjuk.
Jag är inte sjuk, inte sjuk.
Jag är bara trött,
så oändligt trött,
men jag är inte sjuk, inte sjuk.
.
Han kom som en sommarvind,
och älskovsleken var blind.
Han gav mej ett barn,
sen gav han sej av.
Jag var ung, jag förstod ingenting.
.
Han ville bara va fri
och leva sitt eget liv.
Men skammen var min,
och den brände min kind,
och jag orkade inte stanna kvar.
.
Så jag for med mitt barn från mitt hem.
Ja, vi flydde till storstaden.
Till gator och torg,
till buller och stoj,
till bilar, neonljus och betong.
.
Men jag fick inget arbete.
Så vi satt i vår lägenhet.
I förorten,
i ensamheten,
en tvåa på sjunde våningen.
.
Men jag blev inte sjuk.....
.
Dagarna kom och försvann.
Dom liknade alla varann.
Jag blev som ett djur,
gick runt i min bur,
och jag pratade inte med nån ann.
.
Så grep angsten om min hals
och handen om hjärtat var kall.
Jag levde i skräck,
ett halvår i sträck,
och gråt mej till sömns varje natt.
.
Så börja jag dricka vin,
för att orka känna mej fin,
För att våga gå ut,
för att inte ta slut,
för att ta mej ur apatin.
.
För jag fruktade för min förstånd.
och jag ville ju bara va i gång.
Jag böna och bad
om en plats för mitt barn,
men daghemskön var för lång.
.
Men jag blev inte sjuk.....
.
Så levde vi vind för våg
tills den fjärde vintern blev vår.
Så en dag i april
så stanna världen till,
när barnavårdsnämnden ringde på.
.
Det var dom som bodde bredvid
som låtit hämta dom hit.
Dom rodna och sa,
att det var för mitt barn,
så dom visste trots all att vi fanns till.
.
Dom tog mitt barn ur min vård,
vi fick bara fyra år.
Men jag hoppas och tror
att när hon blir stor
hon kommer förlåta och förstå.
.
Att jag inte var sjuk.....
.
Så slockna min sista glöd
Ja, jag trodde jag ville dö.
Jag drev som ett rö,
ett virvlande frö,
en spillra i stormande sjö.
.
Så jag sökte mej hit och kom hem
till den stora Förståelsen
Här talar man mjukt,
här blir man snart sjuk.
Här tror ingen på behandlingen.
.
Här söver man ner ångesten,
här drogar man bort framtiden.
Här är allting bra,
här finns inga krav,
man får sove sej in i himmelen.
.
Och dom sa jag var sjuk, jag var sjuk.
Ja, dom sa jag var sjuk, jag var sjuk.
Men jag var bara trött,
så oändligt trött
Men dom sa: Ni är sjuk, Ni är sjuk.
.
Skiva: Bakom kulisserna (1979), tekst och musik: Björn Afzelius
.
Kerstin, en ung ensamstående mor från betongghettot Hammarkullen utanför Göteborg, berättade en natt sin historia för mej.
