Du hade mist den första illusionen
av den största myt vi hört sen vi var små.
Men för min del var problemet av en helt annan natur,
för krogen stängde redan klockan två.
Ja, där satt du i ruinen av den rena kärleken,
med en som hade Baccus i sitt knä.
Den ena led en oförrätt som fordrade revanch,
den andre villa dricka upp sin själ.
.
En blick som sedan länge varit brusten
såg in i en som flammade som eld.
En fråga lika själlös som altför ofta ställd
blev nyckeln till et överklasshotell.
Ja, du ville känna doften av ett fyllo mot din kropp
för att tvätta bort en helt annan arom.
Och du tänkte att om svinen kan bli renade av lera
så skulle du gå som en nyfödd därifrån.
.
Julie, ja, så var visst ditt namn.
Ja, jag minns du föll av stolen när jag sa att mitt var Jean.
Ja, ödet satt med trumf på handen i ett spel
där du och jag var lankorna på bordet.
.
En kärlekslös och ordlös kramp i mörker.
En handduk på ett bolster som var kallt.
En tröja mot en stola på en matta full med spikar.
En långkalsong mot silkesstrumpans kant.
Ja, jag märkte att du låtsades att sova när jag gick,
och förhoppningsvis så tänkte du som jag;
Att det gjorde ingen skada, men det gjorde ingen nytta.
Och även tomma nätter följs ju av en dag.
Nej, det gjorde ingen skada, men det gjorde ingen nytta.
Och även tomma nätter följs ju av en dag.
.
Skiva: För kung & fosterland (1976), tekst och musik: Björn Afzelius
.
En pendang till August Strindberg, min favoritförfattare. Överklassdamen och slusken möts i ett famntag - ett evigt tema. Hon vill förnedra sej, han slipper frysa en natt. Hon har allt att förlora, han har aldrig haft något.
.
Håkon Skytte, som spelade rytmeinstrument i Hoola Bandoola Band, hyrde en tid en bondgård i Månstorp i Skåne. Mitt skivbolag i Göteborg köpte i samma veva en inspelningsbuss. Vi körde ner bussen till Håkan, ställde den på gårdsplanen, drog in en multikabel, riggade upp förstärkare, mikrofoner och trummor inomhus och spelade in hela plattan i hans vardagsrum. En hemmainspelning innan begreppet ännu var uppfunnet.
.
Vår tekniker, Johannes Leyman, var skolad i klassiskt pianospel och spelar stråkmaskin, ett instrument som numera helt försvunnit. Inspelningen skedde endast drygt tre månader efter Hoola Bandoola Bands upplösning, varför samtliga övriga musiker på denna inspelning är gamla Hoola-medlemmar. Jag hade ännu ingen egen orkester.
