Björn Afzelius'
låttekster
Afzelius

Livets skatt

På en öde plats vid havet,

där kusten stupar brant,

har vattnet gjort en grotta

man inte ser från land.

Därinne finns en kista

jag ägt i alla år.

Och det är bara jag som känner

platsen där den står.

.

Den kistan är en gömma

för alla mina dar.

För tider jag har levat,

och för stunder jag har kvar.

Där spar jag alla saker

jag hittar på min stig.

Ja, kistan innehåller allt

jag kallar för mitt liv.

.

Där har jag mina drömmar

och mina sanningar.

Där har jag mina sorger

och brustna kärlekar.

Där har jag all min längtan

och alla mina skratt.

Allt finns där i min kista.

Den är min egen skatt.

.

Och för varje dag blir kistan

alltmera värdefull.

För det falska rostar sönder,

och det sanna blir till guld.

Därför ser jag, lika tydligt

som i en bilderbok,

om det jag finner är nåt värt

eller bara gammalt skrot.

.

Men nu jagas av frestare

varenda månlös natt.

Dom känner till min kista,

och dom fruktar för dess kraft.

Så dom prövar att förföra mej

med flärd och flyktig prakt.

Men helst vill dom förgöra mej

och utplåna min skatt.

.

Men säjer jag min kista

så kan jag inget mer.

Då vet jag inte längre

vad som är rätt och fel.

Då mister jag min styrka,

och då är jag inget hot.

Så jag släpper aldrig nyckeln

till min egen bilderbok.

.

Skiva: Globetrotter (1980), tekst och musik: Björn Afzelius

.

Att leva är bl.a. att lära sej skilja mellan ont och gott, fel och rätt, lögn och sanning. Dessutom ska man försöka lära av gamla misstag. När man upptäckt att detta inte är så lätt, kan det ge styrka att skriva en sån här text - för att åtminstone försöka övertyga sej själv att allt är möjligt.