Man har luffat runt i landet
en jävla massa år,
så man har en del att säja
om hur vi verkar må.
Man har sett så mycket skit,
ändå är man inte gammal.
.
Man har kollat hur dom unga,
som är vårt enda hopp,
drar Kosken eller flummar
för att dom inte får nåt jobb.
Dom är fullare än svin,
ändå är dom inte gamla.
.
Och man har vatt på diskoteken,
på fredagskvällarna,
och i Folkets Park, på lördan,
och jämfört smällarna.
Ibland så dödar dom varann,
ändå är dom inte gamla.
.
Och man har levt med folk som pundar
för att dom bara måste dra
till en annan dimention för att må bra.
.
Och man har träffat unga tjejer
som går på gatorna
fångade som råttor
av B-lagsdealarna
En del blir aldrig tretti år,
och det är inte särskilt gammalt.
.
Och man har sett hur jugoslaver
och assyrier fått stryk
fast dom kommer hit och diskar
och tvättar våran byk.
Och dom som slår dom allra mest
är sällen särskilt gamla.
.
Och man har sett hur folk i skiten
lever ut besvikelsen
mot varann och inte mot sin fiende.
.
Och man har också träffat rika,
och man har hörd vad dom har sagt.
Att dom gillar att vi flummar
och slåss emot varann.
Så dom kan plundra oss ifred,
det är dom vant sej vid sen gammalt.
Ja dom kan plundra oss ifred,
det är dom vant sej vid sen gammalt.
.
Skiva: Bakom kulisserna (1979), tekst och musik: Björn Afzelius
.
En turnerande musiker lär känna sitt land och sitt folk. Och vi ser mycket ute på vägarna. Vi kan alla skriva många texter av denna typ.
