Maria, jag tycker om
våra små supéer med tända ljus.
Och visst njuter jag av att lyssna
till din poesi i ditt mörka hus.
Men säj aldrig mera åt mej
att jag är nåt du måste ha.
Och säj aldrig mera
att du betraktar mej
som din egen man.
.
För jag blir aldrig din,
du blir aldrig min:
Man kan inte äga varann.
.
Maria, du får förlåta mej
men du kan inte jämt va med.
Ibland är två en för många
när man bara vill va ifred.
Det är inte nåt personligt,
det är bara så det är.
Och jag är ingen fågel
som du kan hålla fast i din lilla hand.
.
Nej, jag blir aldrig din,
du blir aldrig min:
Man kan inte äga varann.
.
Maria, du gråter.
Maria, varför?
.
Maria, att jag ska gå iland
med att ensam berika dej
är väl ändå lika orimligt
som att du kan va allt för mej?
Det finns ju så många sidor,
så många behov man har.
Jag älskar dej men jag vill inte
stå här ensam om du försvann;
.
Så jag blir aldrig din,
du blir aldrig min;
Man kan inte äga varann.
.
Skiva: Innan tystnaden (1982), tekst och musik: Björn Afzelius
.
Jag säjer som Mikael Wiehe: "Jag vill vara fri, men jag klarar inte att vara ensam." Ett evigt dilemma för många av oss människor.
