Hos Renée Chardier,
i byn St-Jean-de-Luz,
vid foten av Pyrenéerna,
brinner jämt ett ljus.
Hon har tänt det en gång
och hon håller det vid liv
tills man skriver henne och lämnar bud
att jag gått min sista strid.
.
Hos Renée Chardier
kan jag alltid finna tröst.
Och om hon anser att jag förtjäner det
får jag plats vid hennes bröst.
Men hon ställer krav
på mitt mod och min konsekvens,
och på min trofasthet mot dom ideal
jag haft när ljuset tänts.
.
För hon har stridit själv,
hon har kämpat själv.
Hon har mist sin man i ett krig.
Sina söner sänder hon från land till land,
varhelst hon ser en helig strid.
.
Hos Renée Chardier
får jag vin på Första Maj.
Och om kvällen ber hon om sångerna
som bor i min gitarr.
Hos Renée Chardier
får jag kraft att stå emot.
För Renée Chardier är som livet självt
där det flyter fram i mitt blod.
.
Skiva: Don Quixote (1988), tekst och musik: Björn Afzelius
.
En sång om att alltid stå på de svagas sida. Helt enkelt.
