Med själen mörkare än himlen
lämnar hon barnen bakom grinden,
och skyndar genom morgonvinden
för att nå det tåg som går på timmen.
.
Runt henne reser sej betongen
högre än murarna runt fången.
I allas ögon på perrsongen
skådar hon samma tysta ångest.
.
Tretti minuter in till staden
för att tjäna ihop till bröd för dagen.
Kupe'n är tystare än graven;
Tyst som i en spökstad.
.
Men djupt i var människa
glittrar en droppe så ren och klar;
Källan till frihetens hav.
.
Med själen lika grå som himlen,
och med dödens trötthet i sitt sinne,
hämtar hon barnen bakom grinden.
Ännu en dag är snart ett minne.
.
Men när alla sover ska hon drömma,
och TV'n hjälpa till att glömma,
att här är alla röster stumma;
Som i en spökstad.
.
För djupt i var människa
brinner en låga så ren och klar;
Längtan till frihetens hav.
.
Skiva: Tankar vid 50 (1997), tekst och musik: Björn Afzelius
