Då var dom kompis med fascisterna.
Då var dom bundis med nazisterna.
Då var dom bästis med rasisterna.
Då var dom ett med falangisterna.
Det var då, det var länge sen.
Men nu står samma Svarta Gäng
och har häng på ministertaburetterna igen!
.
Nu har dom putsat upp fasaderna.
Nu ser dom ut som demokraterna.
Nu går dom själva ut på gatorna.
Nu vill dom kallas "Moderaterna".
Det är bluff! Det är samma gäng!
Om igen samma Svarta Gäng!
Jajjamän, det är samma gamla mörkermän!
.
Infiltrationerna i skolan
ger ekon från en annan tid;
Förr var det skinnbyxor och kjolar,
nu är det nätstrumpor och prydliga små sneda luggar!
.
Sen kan du glömma allt du trodde på!
Sen kan du stå bredvid och titta på!
Sen kan du skåda deras öppna hån!
Sen kan du stå där som ett jävla fån!
Du är noll, dom är överklass!
Dom är troll, dom snor åt sej allt!
Du är såld om det gamla Svarta Gänget får en chans!
.
Skiva: Nio liv (1985), tekst och musik: Björn Afzelius
.
Mikael Wiehe anser att denna sång avgjorde riksdagsvalet 1985 till socialdemokraternas favör. Även om det är överdrivet blev den de unga svenska arbetarnas allsånglåt unde vår sommarturné i folkparkerna, och därefter deras kampsång under valrörelsen. Olof Palme var ytterst belåten när Mikael och jag spelade sången för honom i Visby, och moderatledaren Ulf Adelsohn sa i ett radioprogram att han personligen skulle döda mej. Han visste då inte att han låg ute i sänding.
