Björn Afzelius'
låttekster
Afzelius

Tankar i Havanna

Skymningen i Karibien faller mjukt över land och hav.

Stjärnorna ovanför är som diamanter i tusental.

Nattvinden från Havanna är tung av dofter och varm musik.

Jag tänker på hur vi har det därhemma.

.

På bussresan från Cojimar till staden sitter man som på fest.

Nog ser dom att man är utlänning, men man är som en hedersgäst.

Här talar man med varandra och ser varann in i ögonen.

Jag tänker på hur vi har det därhemma.

.

I gränderna ner' vid hamnen står inte horerna kvar på plass.

Flickan ifrån Havanna har slitit av sej sin bleka mask.

Hon var flera hundra tusen en gång, nu bygger hon framtiden.

Jag tänker på hur vi har det därhemma.

.

Jeg ser inga juvelerare eller pälssmuglare i stan.

Jeg ser heller inga utslagna eller rädda.

Jag ser däremot att alla har arbete och ett eget hemm.

Jag tänker på hur vi har det därhemma.

.

Jag går ut mot Almendaresparken och ser alla fina hus.

Här levde en gång dom rikaste i ett omätligt sus och dus.

Idag är palatsen sjukhus och daghem och skolor för dom små.

Jag tänker på hur vi har det därhemma.

.

"Patria o murte" - "Mer än mitt liv är mitt fosterland"

står det på husfasaderna i neonljus.

"Arbetare, förena er världen över och ta till kamp!"

Jag tänker på hur vi har det därhemma.

.

Jag går längs Malecònpromenaden och känner mej rörd och stolt

och stärk inför kommunismens idé som enade Kubas folk

att resa sej mot förtryckarna och sen slänga dom ut i sjön.

Jag tänker på hur vi har det därhemma.

.

På bykrogen i Cojimar blir ingen full i sin ensamhet;

Där unga och gamla blandas flödar skratten.

Det enda somär berusande är gemenskapen i vår sång:

"Guantanamera" stiger i natten.

.

Skymningen i Karibien faller mjukt över land och hav.

Stjärnorna ovanför är som diamanter i tusental.

Nattvinden från Havanna är tung av dofter och varm musik.

Jag tänker på hur vi har det därhemma.

.

Skiva: Bakom kulisserna (1979), tekst och musik: Björn Afzelius

.

I juli 1978 inbjöds jag, tillsammans med Ulf Dageby, Bertil Goldberg och Mikael Wiehe, till världsungdomsfestivalen i Havanna. Vid hemkomsten skrev jag, upprymd av vad jag sett på Kuba, denna sång. Min bild av systemet i landet skulle senare komma att modiferas betydligt, men inte min kärlek till landet i sej eller dess härliga befolkning. Kuba är och förblir mitt favoritland.