Livet spinner som ett hjul,
varje cykel har ett slut.
Det tycks som om allt har skett förut,
men det leder framåt.
Tiden är en rörelse;
I varje ny förförelse
döljs en ny förgörelse,
men det leder framåt.
.
Varje tanke har sin tid,
varje kunskap har ett pris,
varje seger kostar strid,
men det leder framåt.
Epoker avlöser varann;
Jag minns dom vänner som försvann;
Man samlar på sej brustna band,
men det leder framåt.
.
Det är förändringarnas tid,
det är en omfördelningstid,
det är Den Tredje Världens tid,
den nya tiden.
Jag hinner inte vara skör
i detta rika lilla hörn
av självfixering när jag hör
Den Stora Striden.
.
Jag längtar ut till öknarna,
jag längtar ut till djunglerna,
jag längtar ut till floderna,
jag längtar upp till bergen.
Jag längtar ut till vindarna,
jag längtar ut till färgerna,
jag längtar ut till dofterna,
jag längtar ut till Världen!
.
Nu vill jag bruka sinnerna,
nu vill jag spänna musklerna,
nu vill jag skriva sångerna
som visar vägen.
Nu vill jag riva murerna
och kämpa ner imperierna.
Nu vill jag störta härskarna
och välta Världen!
.
Själen är så stor ikväll.
Jag sitter på ett tyst hotell,
med hela Världen för mej själv,
och jag tänker framåt.
Hjärnan är så klar och ren.
Genom fönstren kan jag se
silvermånens bleka sken;
Och jag tänker framåt....
.
Skiva: Nio liv (1985), tekst och musik: Björn Afzelius
.
Skriven en natt på Stadshotellet i Lidköping. Det var fullmåne, och det magiska ljuset och tystnaden i stan fick mej att känna mej nära kosmos och fylld av kraft och beslutsamhet. En oförglömlig stund.